Den klassiska Windsurfern är tillbaka i ny tappning. Och hela konceptet känns mycket lovande. Jag har testkört.

Okej, såklart när det gäller surfing så kan allt härledas till Hawaii på något vis. Även surfing med segel. På 30-talet med surfaren Woody Brown som provade att ha ett hoprullat miniatyr-segel för att få hjälp ut mellan vågorna. Följt av Tom Blake (känd bla för sina ihåliga brädor) som skapade en slags bräda med både segel och fenor. Kanske mest lämpad för att ligga ner och segla på. Men han utgick ändå från sin ihåliga longboard.

Skall man på allvar prata vindsurfinghistoria, och då faktiskt lämna Hawaai, så måste Newman Darby nämnas. Han var något på spåren redan på 40-talet med sina vindsurfingliknande riggkoncept på små katamaraner. När han 1964, tillsammans med sin fru Naomi, skapade “The Darby Sailboard” lade han verkligen grunden för det som sedan blev Windsurfing.

Då Darby av olika skäl valde att inte patentera sina idéer låg vattnet öppet för Hoyle Schweitzer och Jim Drake att ta konceptet vidare. 1968 patenterar dom windsurfing-konceptet i USA och skapar Windsurfing International.
Kanske Hoyle Schweitzer, som i grunden var surfare, såg större potential i idén än Jim Drake, och köpte senare ut Jim från företaget. Genom licensiering internationellt så puschade Hoyle Schweitzer konceptet vidare, och snart skapades flera företag i främst Europa som började producera vindsurfingbrädor under licens. Flera licensdispyter mellan olika tillverkare uppkom därefter kring konceptet, och dessa pågick en bit in på 80-talet.
Att vindsurfingen sedan utvecklades i rasande fart, kanske “för fort” för sitt eget bästa, det är en annan historia. Men kortfattat; Under 90-talet, när “Funboard”-eran växte som störst, då blev de klassiska vindsurfingbrädorna klassade som gammalmodiga, tunga och daterade. Med all rätt givetvis. Men resultatet blev att vi som tävlade, eller körde väldigt aktivt, behövde ha en hel uppsättning olika småbrädor, i kombination med en större “course-racer” med centerbord. Och seglingen skulle helst köras under riktigt blåsiga förhållanden.

Som junior hade jag minst 1-2 vågbrädor, 2 slalombrädor, och en större course-racer. Till det flera rigg-uppsättningar med 8-10 segel. Idag låter det inte mycket, men från att kommit ur en sport där man hade en vindsurfingbräda med segel, så exkluderade de många ur sporten som gillade enkelheten. Och i ett land som Sverige var det inte alltid inspirerande att åka genom halva riket med en fullastad surfbil, för att rigga segel och sitta och vänta på tillräcklig vind för att köra race. Tack pappa Peter för hjälp med alla brädor och segel, och för alla gånger du skjutsade på den tiden jag inte hade körkort.

Från 80-90-talet har det sedan skett gigantiska steg inom vindsurfingen. Mycket på grund av produktutveckling som skapat utrustning som har ett mycket stort användningsområde, stort vindregister och är både lättriggad och lätthanterlig. Detta genererade en mängd nya tävlingsdiscipliner, och attraherade nya generationer vindsurfare.

Det har ändå saknats en vindsurfingklass som på riktigt speglar den där känslan av enkelhet, med stark koppling till vindsurfingens begynnelse. En bräda, ett segel, och att alla kör på identiskt material. Visst, entypsklassen Windsurfer One Design har levt vidare med originalbrädor från de tidiga åren. Italien och Australien har varit mest aktiva och har arrangerat nationella ligor i över 40 år(!).

Men från och med att den nya Windsurfer Class skapats 2018, med en uppdaterad Windsurfer LT, så finns nu en fantastisk plattform för entypsracing med urkänslan; “the windsurfer spirit”.

Windsurfer World Cup på Gardasjön förra året drog över hundra tävlande från 12 nationer. De italienska mästerskapen drar ofta över hundra tävlande till sina race. Och nu 2019 var det fler än hundra tävlande i Australienska mästerskapen.

Vad är det då som gör nya Windsurfer Class med Windsurfer LT så spännande?
– Distributionen av brädor är öppen för alla försäljare som vill sälja och förmedla brädor, vare sig du har avtal med IWCA eller inte. (International Windsurfer Class Association).
– Originalmärket är Windsurfer LT. Men tillverkning av brädan är öppen för alla producenter som kan tillverka efter satta kvalitetskrav och aktuell specifikation. (Finns flera etablerade co-brands redan idag; Exocet, 99 International, Starboard).
– En enda segelstorlek för tävling, 5,7 m2. (Finns mindre segel för junior och skola)
– Hög kvalitet med fin finish. Prisvärt paket; 1990 Euro.

 

Testkörning nummer 1:
– Nu hade jag gärna kört mer än en gång för att rapportera egenskaperna, men fick i alla fall köra i skiftande vindar och hann prova några olika inställningar i riggningen.
Även om jag lärde mig vindsurfa tidigt 80-tal på denna typ av bräda, med centerbord och utan fotstroppar, så känns det klart att det var länge sedan man vindsurfade på detta sättet. (Tror inte jag äger en enda vindsurfingbräda idag med en vikt över 5,9 kg, eller som är längre än 230 cm. Nu skall en bräda på 15 kg med en längd på 366 cm trimmas rätt, och seglas utan fotstroppar. Brädan är dock betydligt lättare och styvare än det klassiska originalet).

Samtidigt känns det helt hemma på något vis. Mycket beror nog på att brädans set-up och balansen mellan rigg och bräddesign upplevs väldigt genomtänkt och balanserad. Mest imponerad blev jag av hur väl den stack iväg redan i lätt vind. Och hur riktningsstabil den var utan centerbordet nere. Detta borgar för att brädan även kommer vara en riktigt rolig bräda för de som vill lära sig vindsurfa, eller för de som vill få återfall från 70-80-talets glansdagar.
Eftersom jag inte hade möjlighet att testköra i det övre vindregistret, så kan jag inte riktigt uttala mig om downwind-egenskaperna. Men det känns som att det kan bli väldigt spännande, utan stroppar med ett klassiskt trekant-segel som motor.

För er som aldrig riggat ett segel i old school-snitt så kommer ni bli förundrade över att det är så hög spänning i uthalet (bommens bakre del), gentemot nedhalet (vid mastfoten). Ja, det skapar ofta sämre egenskaper i starka vindar med segel designade på det sättet. Men det är fantastiskt kul att uppleva hur väl ett sådant segel presterar i svagare vindar. Riktigt bra bottendrag helt enkelt. Det känns verkligen som det finns trim-möjligheter och inställningar som kan skapa olika egenskaper med denna klassiska 5,7:a.

Skall man sammanfatta denna ytterst korta test så är omdömet mycket positivt. Alla komponenter är av moderna material. Grundtemat är old school, men bottenform och övrig design har genomgått en evolution och det är genomtänkt in i minsta detalj. (Även anpassad för att funka som allround-SUP med fäste för leash). Ni som seglade entypsklasserna på 70-80-talet kommer älska konceptet. Och ni som inte provat brädor som dessa; prova!

Jag åker ner till Eurocup i Italien till påsk för att köra racen under fyra dagar i Ostia. Ja, det blir en utmaning, för jag kommer inte hinna testköra eller trimma något mer än denna enda gång innan dess. Hur som helst, Italien är centrum för Windsurfer Class, och jag kommer ha mycket bra info att dela efter denna resa.
Ni som vill testköra eller gå en kurs; Vi har just nu två sprillans nya Windsurfer LT som vi kommer köra lektioner och race-träning på med start under våren.

Tips! Om ni inte tidigare sett denna film; Wind & Water – the Invention of Windsurfing (2007). En ovärderlig film med vindsurfingens historia.  https://vimeo.com/17668545

https://www.windsurferclass.com/

https://www.stapaddla.se/