Enbladig, anpassad för kanot, modell liten. Fint blanklackad, inget fancy träslag, bara vanlig furu. Det var min första paddel. Jag var högst sju år.

Med en sån paddel kunde vi småttingar (jag och min syster) delta lika bra i paddlingen som de vuxna. Farkosten som skulle framdrivas var en orange kanadensare, tillverkad i glasfiber. Toppklass.

Min pappa hade paddlat flera olika sorters kanoter som ung. Bland annat en slags kajak i textilt material. Han visste vikten av att ha en bra paddel och att kunna bra paddelteknik. Därför fick jag och min syster en barnpaddel. Helst skulle man paddla liknande ursprungsfolket från Amerika. Kraftfullt, men tyst på samma gång, gärna helt utan plask vid isättning och upptag av bladet.

Sedan dess har jag haft åtskilliga olika paddlar, för olika typer av farkoster. Kajak, surfski och såklart SUP. Företrädesvis kolfiber. Men jag kan fortfarande förnimma känslan av den fina första träpaddeln. Och det är dit jag vill komma med denna långa inledningen. Känslan. 

Paddeln är, och skall vara som en förlängning av dig själv. Den är det mest taktila redskapet i hela din SUP-utrustning. Min partner Maria kallar den för sitt trollspö. 

De dagar då jag inte jobbar med SUP eller surf på vattnet, så är ju min verksamhet bestående av design och produktutveckling. Och är det något jag lärt mig från det området, så är det hur otroligt känsliga vi människor är för hur objekt känns och upplevs när vi kommer i direkt kontakt med dem. Oavsett om det är avancerad sportutrustning, eller enklare vardagsprylar.

Hur vi håller i objektet, känner in det, och upplever det. Byt till en ny modell av tandborste? En ny kökskniv? En ny mus till datorn? Även ytterst små skillnader i ytan, balans, form etc reagerar vi starkt på. 

Har du tidigare paddlat i någon form (kanot, SUP eller annat), så har du ett väl inbyggt muskelminne. Inte bara från själva paddlingen. Utan lika mycket från hur själva paddeln kändes. Allt annat som sätts i händerna på dig kommer jämföras mot den senaste paddeln du använde. Kroppen och sinnena kommer börja jobba i ett läge som kallas adaption. Anpassning till det nya objektet.

Känslan av ytbehandlingen, viktfördelningen, skaftets form, tjocklek, greppets utformning och en massa andra variabler. Och då har vi inte ens kommit till hur paddeln känns när den får arbeta i vattnet. Eller att du omedvetet även kommer känna och värdera utifrån färg och design, eller påtryckningar från diverse reklam och personer runt dig.

Och har du aldrig tidigare hållit i en paddel så kommer samma registrering av känsla ske. Men då snarare anpassning till att lära sig hantera en paddel, istället för att uppleva skillnader från en tidigare paddels känsla. Därför kan du se nya personer på SUP som glatt paddlar med paddelbladet åt fel håll, eller kajakpaddlare med uppånervända blad. Dom har ännu ingen referens till hur en bra paddel känns, eller hur ett gott paddeldrag upplevs. 

Paddeln är unik på flera sätt. Särskilt enbladiga paddlar i de grenar man växlar sida med paddeldragen. Har ni tänkt på hur många olika positioner, rörelser och grepp de båda händerna utför på paddeln? Och att dom båda får växla mellan att göra två helt olika uppgifter beroende på vilken sida du paddlar. 

Under ett par drag fungerar ena handen som skafthand och skall kraftfullt dra dig framåt, medan den andra får göra jobbet som mothåll, och samtidigt utföra mer finmotoriska rörelser uppe på paddelgreppet. För att sen bytas om. Och så kan du hålla på i timmar. Ni minns vad jag skrev i början, paddeln skall helst bli en förlängning av dig själv.

Så inte konstigt att paddeln är viktig när du skall paddla SUP. Vi brukar alltid säga att den är minst lika viktig som brädan på våra kurser och utbildningar. Själv tycker jag den ofta är viktigare än brädan. När vi reser utomlands, och ibland skippar att ta med brädorna, så har vi alltid med våra bästa paddlar. Med dom i bagaget kan vilken sunk-hyrbräda som helst ge ett värdefullt träningspass, med bra paddelkänsla i alla fall.

Valet

Att välja paddel är komplext. Men behöver inte vara svårt. Även om du aldrig innan hållit i en paddel. Har du däremot tidigare erfarenhet av paddling, så spelar detta ofta stor roll. Oavsett om du kommer från en annan typ av paddling än ståpaddling. 

Genom åren med kursverksamheter och träning i SUP här på västkusten har vi tex mött åtskilliga med surfski-bakgrund. Inte sällan med kajak-bakgrund innan det. Vissa med meriter från både VM och OS. Alltså paddlare med väldigt stor inbyggd känsla för hur dom vill att en paddel skall upplevas. Och då kvittar det egentligen om det är en enbladig SUP-paddel, eller tvåbladig vingpaddel som dom är vana vid. Känslan skall vara densamma. Upplevelsen av att paddelbladet greppar bra i vattnet, uppför sig neutralt, känns balanserad, lätt och ger bra betalt för investerad kraft. 

Någon som är ny i paddling söker såklart de egenskaperna också. Men kan ibland inte sätta fingret på det lika tydligt. Jag vet inte hur många instegspaddlare vi haft på nybörjarkurser som fått köra med våra kompositpaddlar (även våra enklaste modeller). Och efter det fått en aha-upplevelse. Förstått att den billiga plast-aluminiumpaddeln som dom fått i ett brädpaket faktiskt begränsar deras utveckling och framfart på brädan. 

Nu menar jag inte att du som har en plast-aluminiumpaddel skall skrota den direkt och ge upp din teknikutveckling. Tvärtom. Kör vidare med den, träna teknik. Och när det är dags att byta paddel; gå två, eller kanske tre snäpp upp i kvalitet. Känslan kommer bli som att du tidigare ha joggat i träskor med stålhätta, till att nu snöra på dig ett par lätta och spänstiga joggingskor.

Just vikten på en paddel spelar såklart stor roll för hur man upplever den. Men ofta är tyngdens fördelning viktigare än själva totalvikten i gram. Alltså hur paddelns pendel upplevs. Är du van vid längdskidåkning så känner du igen resonemanget kring stavarnas pendel.

Enkelt förklarat vill man ha en paddel som pendlar lätt utifrån din kroppsrörelse. Ligger tyngdpunkten placerad långt ner, exempelvis ett tungt blad, då upplevs svängvikten mer, och paddeln känns tyngre. Detta känns då främst i paddelfasens tillbakagång (när du pendlar fram paddeln ovanför vattnet, på väg tillbaka för isättningen).

Exempel: Tänk att du har ett viktbälte på 3 kg. Du får välja att fästa det antingen högst upp runt låret. Eller nere vid fotleden. Vid placeringen nere kring fotleden kommer du uppleva tyngden mest under rörelse (benpendling).

Välj i rätt ordning

En paddel är en enhet som man kan dela upp tre delar; Bladet, skaftet och toppgreppet. Alla enheter skall samspela, och de påverkar således hur du upplever paddeln. 

Som vanligt när du väljer sportutrustning, så är det lämpligt att ställa frågan till vad du skall använda den till. Ja, vi vet att du skall ståpaddla. Men främst vilken disciplin? Ungefär som om du skulle välja ett par skor. 

Nu kanske du skall ha ett par skor för snabb asfaltslöpning som även fixar grusiga och kuperade stigar? Eller ett par spikskor för sprint? Eller några för tuff terräng, berg och leriga stigar? På samma sätt kan du resonera kring SUP-paddeln. Fast här då ur perspektivet; allround-paddel som funkar för det mesta? Kanske en utpräglad race-paddel för blandade vattenförhållanden? Sprint 200 m? Eller en paddel för SUP-surf i stora vågor?

Vi förespråkar alltid att man skall prova produkter om det finns möjlighet. Men just paddlar kan såklart vara komplicerat att testpaddla av olika skäl. Antingen kanske du bor på ett ställe med sämre testmöjligheter. Eller så finns inte just den storleken på blad, i den aktuella längden på lager hos din försäljare / leverantör. Men bladet, oavsett storlek eller skaftlängd, kan du ändå skaffa viss uppfattning om genom att testa. Såklart inte optimalt, men bättre än att inte provat det alls. Har du sedan paddelkompisar med olika paddlar; testa varandras, och bilda dig en generell uppfattning.

Samtidigt skall en bra leverantör kunna plocka fram en riktigt bra paddel till dig utifrån dina önskemål, dina kroppsmått / vikt, bräda och alla de parameters som vi diskuterar här. Precis på samma sätt som du hos en skidbutik kan få ett par längdskidor utplockade till dig utifrån liknande parameters som kroppsmått / vikt och tänkt användningsområde.

Din budget måste såklart få spela en lika viktig roll. Det oproportionellt stora fokus på val av rätt bräda, som man ser och hör om i div forum, det borde förflyttas lite mer åt paddeln. Paddeln råkar ju vara den detaljen som tillsammans med din kropp driver brädan framåt. Så dess betydelse är minst lika stor som brädan.

Bladet

Bladet är den del som påverkar paddeln och dess karaktär mest. Även om skaftet också spelar en oerhört stor roll för hur just bladet agerar i vattnet. Men bladet är ändå den delen som är i direkt kontakt med vattnet. Den delen som skall se till att din kraftöverföring från energiutvecklingen ovanför ytan görs på bästa sätt. Förenklat; att få mer eller mindre fäste i vattnet för att driva dig framåt förbi bladet. 

Kom ihåg att den kraft som bladet trycker mot vattnet i riktning bakåt, är exakt lika stor som den kraft som vattnet i sin tur trycker mot bladet, för din drivning framåt. Newtons tredje lag; Actioni contrariam semper et æqualem esse reactionem. 

Flera faktorer påverkar hur bladet beter sig i vattnet. Givetvis dess utformning och design ur ett tredimensionellt perspektiv, men även dess flex. Och såklart storleken på bladet. Men låt oss lämna storleken för en stund, och istället resonera vidare kring bladets principiella utformning.

Med ”grepp i vattnet” menar man hur väl bladet håller kvar sin position i vattnet från det att drivfasen påbörjats. Förenklat; sticker du ner något i vattnet och drar eller trycker, så kommer det du drar / trycker genom vattnet vilja röra sig genom vattnet. Och för att något skall röra sig genom vattnet, så krävs det att detta objektet trycker undan vattnet. Ju mindre vatten du trycker undan, desto mer grepp. 

Så oavsett hur mycket grepp, eller hur väl bladet behåller sin position i vattnet, så rör sig bladet en viss sträcka genom vattnet. Vi drar ju ibland liknelser till hur man sätter i en stav i snön och driver sig förbi den vid längdskidåkning. Principen är densamma på ett sätt, men på andra sätt skiljer det väldigt mycket. Ungefär lika mycket som det skiljer mellan snö, och flytande vatten. Även krafternas riktningar är totalt olika mellan en stav och en paddel.

Just det faktum att vatten i princip inte kan komprimeras utan bara flyttas, gör att paddelbladet, när det söker fäste, kommer att trycka undan en viss mängd vatten. Det är här bladets utformning verkligen spelar roll. 

Ett paddelblad kan exempelvis vara platt, eller nästan helt platt. Både på fram- och baksidan, och ändå vara funktionellt. I flera paddlingssporter finns det många som föredrar detta. Paddlar du tex i en gren som innebär mycket styrtag, stödtag och svepande stöd, då kan det vara en fördel att ha rena plana ytor som inte påverkar bladet när du styr på vissa sätt. Tex i SUP med svepande stödtag vid surf nedför en våg. Bladet tillåts att ”surfa” och skapa planande tryck mot vattenytan.

Nackdelen med helt platta blad inom SUP är att dessa blad lätt blir oroliga och vobbliga i vattnet under vissa delar av drivfasen. Isättningen och de första 10-15 % av drivfasen brukar inte vara några problem. Snarare tvärtom. Då kan det rena och platta bladet planteras lätt och rent ner i vattnet, och ger direkt grepp. Men i den verkliga ”sweetspoten”, där du genererar mest kraft i paddeldraget, då blir de platta bladen lätt oroliga och ostyriga. Särskilt för en SUP-paddlare som oftast har ett längre paddelskaft än exempelvis en C1-paddlare. SUP-paddlaren håller då skafthanden längre från bladet, vilket bl a gör att ett ostyrigt blad blir svårare att kontrollera.

Finns det däremot en svag anvisning till var vattnet som flyttas från paddelbladets framsida skall ta vägen, då stabiliseras bladets rörelse genom vattnet. En klassisk utformning är tex ett svagt V-format blad med lätt konkava ytor på bladets framsida. (Framsidan är den yta som är riktad mot dig vid paddling. The ”power face”). Detta svaga V gör att en viss mängd vatten förflyttas mer kontrollerat ut runt bladets sidor. 

Blad med mer avancerade former än en de klassiska med ”två-delad” yta bygger på samma princip. Men här jobbar man med fler riktningar för att leda vattnet, samt fokuserar på att behålla en större mängd icke förflyttat vatten en längre stund. Därför kan dessa blad upplevas betydligt greppigare och större än dom egentligen är. Ett blad med mer tredimensionell form (exempelvis en eller fler djupare konkaviteter) har också en större våt yta än ett helt plant blad. Även om dom har samma yttermått.

Några grundläggande faktorer:

• Ett blad med bredare nederdel projicerar mer yta tidigt efter isättningen inför drivfasen. Ett smalare och högre blad går bl a att sätta ner närmare brädans kant, samt syftar till att gå djupare än ett bredare blad. Djupet gör delvis att bladet är mindre känsligt för turbulens som kan uppstå lättare närmare vattenytan eller vid brädans kanter. (Högt och smalt blad; i engelskan High Aspect Ratio, HAR. Bredare och kortare; Low Aspect Ratio, LAR)

• Bladets storlek, mätt i exempelvis square inch (sq in) eller kvadratcentimeter, innebär ett mått av hur stort bladets projicerade tvådimensionella yta är. Inte hur stor dess våta yta är.

• Bladets vinkel påverkar hur bladet behåller sitt läge mot vattnet under främst drivfasen. Ett lågt gradtal betyder att vinkeln är flackare och innebär ibland att drivfasens sweetspot / kraftområde ligger tidigare i paddeldraget. Så länge bladet i nedstucket läge är i 90-graders vinkel mot vattnet, eller mer, (i förhållande till vattenytan, mellan paddlare och blad), så är bladet i det vi kallar neutral till positiv vinkel. 

Bladets storlek

Förenklat kan man såklart säga; ju större yta, desto mer yta som skapar tryck mot vattnet. Men som vi tidigare diskuterat, så är den effektiva ytan samt bladets uppförande det som egentligen är intressant. 

Teoretiskt sett skulle ett så litet blad som möjligt vara att föredra. Lättare, lägre vikt, mindre luftmotstånd och kan placeras närmare brädan. Men nu är paddling till största delen praktik, och då ser allt annorlunda ut. Ändå ligger det en hel del intressant i resonemanget med att sträva mot mindre blad.

Vad som skett de senaste åren hos flera tillverkare är att man gått ner i storlek på vissa race-fokuserade paddlar, genom att man lyckats effektivisera bladets form. Effektiviseringen är såklart svårt att mäta på ett riktigt relevant sätt. (Ja, du kan köra dragtester i bassäng med motståndsmätare etc, och få fram vissa siffror som bekräftar. Eller mäta digitalt. Men enligt mig är det alltför långt ifrån hur ett verkligt paddeldrag påverkas av 1000-tals parametrar i händerna på en ståpaddlare. Vind, vågor, strömmar, isättningsvinkel, stil och brädans påverkan, etc. Slutprototyper i verkligheten med analys, viss mätning och erfarenhetsbaserad vetenskap kommer ofta närmare målet).

Bladstorlek handlar till viss del också om trender, samt om hur paddlingstekniken utvecklas i olika riktningar. Jag personligen är mycket liberal i mitt sätt att resonera kring bladstorlek med andra paddlare. Samma sak gäller frågan om paddellängd.

Kroppskonstitution, individuell stil, bräda, yttre förhållanden och en stor mängd andra variabler spelar en allt för stor roll för att man skall kunna generalisera något kring bladstorlek. Jag gillar små blad, mellanstora blad samt stora blad. Allt beror på hur paddeln skall användas.

Ett förenklat sätt att förhålla sig till bladstorleken är att se det som att ett större blad är det samma som en högre växel på en cykel. I förhållande till ett mindre blad (låg växel), så krävs färre cykeltramp med en hög växel (stort paddelblad) för att tillryggalägga samma sträcka i en given hastighet. Cykelns, eller brädans kraft framåt, kommer dock vara exakt samma oberoende vilken växel eller bladstorlek du använt. Kraften framåt uppnås bara på olika vis.

I paddlingens värld mäter man vanligtvis antal paddeldrag per minut (SPM, strokes per minute), och distans per paddeldrag (DPS, distance per stroke). Och ur detta frekvens- och kadensfokus kommer man bl a att hamna i ett resonemang om verkningsgrad samt kroppens olika enerigsystem. Men det dyker vi djupare ner i en annan gång.

Har du inga tidigare referenser till lämplig bladstorlek så kan du i början resonera utifrån dessa faktorer:

• Är jag lätt, har mindre kroppsvikt / kraft som jag kan ladda in i paddeln; då är det ofta bättre söka sig till mindre blad.
• Har jag större kroppsvikt / kraft som jag kan ladda in i paddeln; då är ofta ett större blad att föredra.
• Paddlar jag ofta längre sträckor, med större skifte av vind- och vattenförhållanden, och lättare vill kunna byta frekvens / kadens; då är ett ofta ett mindre blad att föredra.

Efter ett tag kommer du troligtvis ha ett par olika paddlar och storlekar i din uppsättning. Alla med olika egenskaper och anpassning utifrån gren, bräda eller yttre förhållanden. Men du kommer väldigt långt på att ”endast” ha en paddel också, även som avancerad paddlare. Särskilt om du företrädesvis kör samma bräda i liknande typ av förhållanden.

Skaftet

Allt fler tillverkare erbjuder numera olika styvheter av skaft. Detta innebär att du ytterligare kan anpassa paddeln till din stil, din kropp och din specifika SUP-gren. 

Tyvärr har inte paddelindustrin enats om ett enhetligt protokoll för att mäta och ange skaftens styvhet. Oftast mäts det genom belastning mellan två bärande punkter. (Avståndet kan exempelvis variera mellan 80-150 cm mellan olika tillverkare…och belastningsvikten mellan 10-50 kg). Måttet man får fram är hur många millimeter skaftet sviktar ner. 

Som ni förstår får alla fram olika siffror, eftersom mätmetoderna är så skiftande. Men inom respektive tillverkares kollektion stämmer måtten oftast bra som en indikation. Indelningen görs sedan enklast som ”soft”, ”medium”, ”stiff”. Eller med ytterligare varianter som ”extra soft” och ”extra stiff” etc.

Men visst hade det varit bra med en gemensam standard, där alla mätte och angav uppgifterna på samma sätt. Samtidigt är det väldigt många fler parametrar som påverkar skaftets upplevda styvhet på vattnet. Exempelvis längden på skaftet och bladets form samt flex.

Och vem blir den första tillverkaren att erbjuda olika flexpunkter för skaften? Alltså olika områden var skaftet böjs mest. Ungefär som på hockey-klubbor där spelarna kan välja olika ”kick-points”. 

När vi på Ståpaddla och SUP-evolution tidigare skissat på detta, så var det främst utifrån teorin att undvika flex i den övre regionen av skaftet, för att minimera vinkeländringar för grepp-zonen (händernas vinklar). Men det finns fler spännande vinningar med en ”asymmetrisk” flex. Och detta kommer, var så säkra. 

Men flex?

Ja, varför skall skaftet flexa tänker säkert många. Försvinner det inte kraft då? Nej, bara om flexen inte hinner ge tillbaka sin ”laddning”. Men så mjuka skaft pratar vi såklart inte om. 

Här pratar vi om en liten flex som hjälper bladet att få ett mjukare och mer kontrollerat fäste i vattnet under drivfasens start och verkliga kraftzon. För att sedan hinna ”ladda” ur det mesta av sin elastiska energi under dragets resterande fas..

Vi ser, som tidigare nämnts, liknande principer i tex hockey eller golf med flexande skaft. Och vill man ta det riktigt långt, så skulle man kunna dra paralleller med stavhopp. Staven driver hopparen över ribban utifrån hur mycket kraft hopparen laddat in, och hur väl hen sen förvaltar denna trampolineffekt genom att både hålla emot och trycka ifrån, på väg över ribban.

Kom också ihåg att vatten i princip inte kan flexa eller komprimeras, utan bara flyttas. Det innebär att ett blad som inte fäster i vattnet, istället  flyttar undan vatten. När man egentligen vill flytta brädan. Så flexen, oavsett varifrån den kommer, är främst till för att få bättre grepp och sedan rikta energi. Vi brukar kalla det en form av ”traction control” som man har på bilar till att dosera greppet för att undvika att slira loss.

Man kan dra paralleller till egentligen alla aktiviteter där kraft skall överföras, och riktas om, för att driva kroppen framåt. Får vi inte hjälp av vårt redskap med viss flex för att plantera kraften, så får vi själva göra det med kroppens elastiska system. Eller i kombination av båda. Det är ju ingen slump att skotillverkaren Nike forskat mycket på extra flex och dämpning, och sen lyckats skapa en sko (först Zoom Fly) som ger tillbaka så mycket energi, att den blir förbjuden i vissa tävlingssammanhang. (Nu följt av flertalet producenter givetvis).

Men kan man inte uppnå samma grepp i vattnet med ett extremt styvt paddelskaft då? Jo, så länge paddlaren själv känner var gränsen går innan bladet börjar släppa och anpassar kraften genom drivfasen. Önskad flex skapas då främst via kroppens muskelsystem och leder. Vissa paddlare föredrar extra styva skaft, medan vissa tvärtom vill ha mer flex. Eller att man väljer styvhet utifrån SUP-gren eller yttre förhållanden. Sen har många inte haft möjlighet att utforska riktigt vad man egentligen föredrar, eftersom skaftflexen fortfarande är något eftersatt i diskussionen kring val av paddel. Men inget är ”fel” eller ”rätt”. Bara olika stilar och smak.

Lägg sedan till att olika blad har variationer i flex. Så väger man in flexen som en lika viktig parameter i valet av paddel, som man gör med bladstorlek, då öppnas alltså ännu mer möjligheter att optimera sin paddel och sin stil. Och så snart vi kan välja var flexen skall ligga, ”kick-point”, då blir det ytterligare mer intressant och utslagsgivande.

Udda lösningar med flex

En av våra kollegor, Helgo Lass (Lass Paddles) gör fantastiskt fina paddlar, med lite speciell karaktär. Helgo har varit med i den moderna surfbranschen sedan begynnelsen och är innovatör på flera plan. Han skapade bl a ett mycket intressant koncept med ett blad som bestod av en flexande mittsektion i ett elastiskt high-tech-material. Bladet är i princip platt vid isättningen, men vid drivfasen expanderar mittsektionen och en lätt kupad form skapas av trycket. Ungefär som simhud hos något paddlande djur. Förutom flexen så skapas en större bladyta (våt yta) under drivfasen. (Helgo har dock fryst projektet tills vidare pga av svårighet att producera, samt alltför dyr produktion). 

Skaftets tjocklek

Hela den energin som du riktar in i paddlen från kroppens vikt, via de större muskelgrupperna, vidare ut genom armarna och slutligen via händerna. Den kraften skall överföras just via händerna. Alltså är mötet mellan skaft och hand viktigt. 

Handens grepp påverkas av skaftets tjocklek samt form (runt eller ovalt vanligtvis). Detta är såklart högst individuellt. Men generellt så gynnas personer som har mindre händer av att kunna välja ett skaft som har mindre diameter. Men det handlar även där mycket om känsla. Lika mycket som det handlar om ergonomi och biomekanik. (Greppnivån ur friktionssynpunkt går vi inte in på här. Men tejper och specialprodukter av div slag kan ibland gynna ditt skaftgrepp).

Vi har sett många paddlare som uttrycker att dom ”hittat rätt” efter ha bytt till ett skaft med reducerad diameter. För vem bestämde standard-diametern från början? Antagligen män, som oftast har större händer än kvinnor. Så ur ett genusperspektiv är möjligheten till olika skafttjocklekar en vinning. Sen varierar handstorleken väldigt stort inom båda könen. Och vi tränar även med många män som väljer smalare skaft. Både ur greppsynpunkt, men även för ökad skaftflex i kortare paddellängder. Sen har vi såklart hela gruppen med juniorer som växt ur barnpaddlarna, och har för små händer för standardskaft. Då är de smala skaften viktiga för att göra en mjuk övergång till seniornivå.

Toppgreppet

Många greppar toppgreppet på land som om dom skulle pressa en citron, och bildar sin uppfattning utifrån det. Inget större problem egentligen. Men det är inte riktigt så som handen arbetar under paddling. 

Själva greppandet är underordnat mothållet. Dvs; under drivfasen har du egentligen väldigt lite greppande runt topp-greppet. Man låter snarare handen vila runt greppet, greppar väldigt lätt, och håller på samma gång emot rörelserna och krafterna som riktats genom draget med skafthanden. 

Prova att öppna upp handen på toppgreppet så att fingrarna frigörs. Då kommer du upptäcka att du fortfarande har mycket god kontroll och kraftöverföring i paddeldraget. Snarare mothåll / stöd, än greppande alltså. (Vi rekommenderar absolut inte att paddla med frigjorda spretande fingrar, men det är bra att prova för att förstå basala delar av biomekaniken bakom ett paddeldrag).

Så återigen pratar vi om individuell smak och stil när det gäller val av form. Men det viktiga är att utvärdera toppgreppet under paddling. Inte bara hålla det på land. Vinklar, storlek, yta och dess grundform påverkar din upplevelse starkt. Och just det faktum att greppet både skall fungera som mothåll / stöd. Men också fungera som den beståndsdel som skall kontrollera och vinkla paddeln för flera olika moment under paddlingen. Sen behöver en bra form nödvändigtvis inte vara tredimensionellt komplicerad.

Avslutningsvis

Det finns väldigt mycket mer att resonera kring när det gäller SUP-paddeln. Och som vi inledde; det handlar mycket om känsla. Väldigt mycket.

Men det handlar också om att utforska och utveckla sin känslighet till att optimera sitt paddeldrag. Har du inte hållit i en riktigt bra paddel, så har du inte heller den referensen till hur det kan, eller ska kännas. Så prova gärna mer paddlar.

Å andra sidan. När du hittat din paddel, så blir den antagligen ditt käraste objekt i din utrustning för en lång tid. Nöt ner den, som en gitarrist vars älsklingsgitarr blir mer och mer ärrad. Men så länge den levererar rätt känsla, så är den oersättlig.

Och tyckte du att det var mycket text och ett långdraget resonemang i detta inlägget. Då har vi inte ens berört den stora följdfrågan, som kommer efter valet av paddeltyp. Nämligen paddellängden. Men det dyker vi betydligt djupare ner i en annan gång.

// Pontus Ny

Ståpaddla

Ståpaddla instagram